om Naje på svenska

موضوع: om Naje på svenska الثلاثاء فبراير 09, 2010 6:50 pm

Sofia Ahmad skriver om tecknaren Naji Al-Ali (1938-1987) och hans skapelse Hanzalah, som blivit en symbol för motståndet.

Visst är det så att en bild säger mer än tusen ord. Naji Al-Alis bilder kostade honom livet, för de sade för mycket – karikatyrer som gav de tysta röst.

Naji Al-Ali var en vanlig palestinsk man som hade bevittnat sionisternas förintelse av Palestina år 1948. Han var tio år när han liksom hundratusentals andra palestinier flydde undan massakrerna. Grymheter som var en del av strategin att etniskt rensa landet.

Omänskliga metoder är sionisternas enda metoder och syftar till att kväva alla röster som talar om ett fritt Palestina och om palestiniernas rätt att återvända till sitt hemland. Även en konstnärs röst som Najis var allt för farlig. Den liksom alla andra frispråkiga röster måste tystas. Eftersom hans röst talade i form i teckningar som visade verkligheten såsom den är.

Naji skapade Hanzalah, en tioårig pojke som barfota, med händerna bakom ryggen, iakttog grymheter, orättvisor och oacceptabla avtal mellan makthavarna.

I karikatyrerna attackerade och kritiserade Hanzalah främst Israel, men även alla andra som banade väg för sionisternas stöld av Palestina. Han besparade inte arabländernas korrupta regimer som fegt underkastat sig västvärlden .

Najis val av den tappre pojkens namn var noga uttänkt, det säger mycket om hans karaktär. Hanzalah är arabiska och betyder ökenbuske. Den är skör och vek mitt i en outhärdlig omgivning men klipper man av den så växer den ut igen. Detta var hans budskap till sionisterna och deras medlöpare. Trots mer än sextio år av förtryck, ockupation och dödande på löpande band kommer palestinierna inte att ge upp.

Naji levde med ständiga hot från sina fiender. Fiender som blev allt fler allt eftersom Hanzalah blev populärare. Den lille pojkens röst skrämde dem. Naji stämplades som en säkerhetsrisk och om han tilläts fortsätta skulle hans aktiviteter kanske leda till revolution. Najis namn toppade wantedlistan.

Trots detta gav Naji inte upp sin kamp. Han flyttade till London som skulle bli hans ändstation. Där började han arbeta på den kuwaitiska tidningen al-Qabas. Naji fortsatte att publicera sina teckningar som spreds över hela den arabiska världen.

Den 22 juli 1987 var Naji på väg till sitt arbete på al-Qabas redaktion med sin glödande penna, pennan som skulle kosta honom livet denna dag, då han sköts i huvudet av en okänd gärningsman.

Hans fiender lyckades bryta av hans penna men inte hindra hans röst från att höras. För i alla palestinier finns det en Hanzalah som aldrig packar upp sitt bagage eftersom han är viss om att han en gång ska återvända till sitt hemland. Dessa miljoner Hanzalah kan inte kapas av för de växer ut igen och fördubblar sig.

Det är fortfarande okänt vem som dödade Naji Al-Ali och lämnade Hanzalah föräldrarlös. Nu kan inte Hanzalah synas på papper, fienden har fått sin vilja igenom. Men vad kan den fienden göra med världens alla Hanzalah som delar Najis dröm, som strävar efter att befria Palestina och återvända till sina hem?

Palestinier lider in i denna stund. Man säger att en bild säger mer än tusen ord, och visst är det så, men många tycks vara blinda och resten närsynta.

Helsingborg den 8 februari 2010

Sofia Ahmad är poet med palestinsk bakgrund. Några av hennes dikter finnas att läsa i ett tidigare inlägg. Hon är medlem i Antisionistiska partiet.

Sofia Ahmad arbetar för närvarande i kundtjänst på ett serviceföretag. Hon började skriva när hon var i tonåren, men tog inte skrivandet på allvar förrän i 24-års åldern. Då gjorde hon en resa till Italien som gjorde stort intryck på henne. Poesin är enligt Sofia en ”tillflykt” och ett ”favoritställe” att vara på.

I poesin kan hon ”fånga upp sådant som går förlorat i dagens rus”. Känslor och tankar som kräver att formuleras, uttryckas. Hennes favoritpoeter är Nizar Qabbani, Hjalmar Gullberg och Michelangelo.

I brevväxlingen med Sofia som föregick publiceringen nämnde hon att ”islam är den bästa gåva en människa kan få” och att ”islam är min identitet, min vägvisare”. ”Islam är”, fortsätter hon, ”upplysning och frid i själen”.

En av mina huvuduppgifter med tidskriften Minaret var att upptäcka opublicerade författare. Svenska muslimer bär så många okända berättelser inom sig. Vi bör skapa egna förlag, egna tidningar och egna scener så att våra författare kan få en publik. Det kommer att bli arbetsamt, men det måste ske. Det har redan skett i Storbritannien, Frankrike och USA.

Sofia är en lovande poet och jag hoppas att hon kommer att fortsätta att odla sin talang. När unga poeter frågar mig om råd säger jag alltid samma sak till alla: ”Läs!”

Det finns inget bättre sätt att lära sig skriva än att läsa. Elementära sanningar är ofta banala